Jag bantar.
Har kommit till insikt om två saker under min 2 veckors långa bantningsperiod.
1. Finns få som vet så mycket om bantning som smala människor, det är socker man blir fet av, det är fett man blir fet av. Måste motionera. Hallå. Jag är tjock inte dum!!
2. Så in i helvete mycket skräp man har tryckt in i hålet i fram. Finge jag en krona för varje gång jag nästan handlat godis under dessa veckor vore jag rik.
Vet till stor del varför jag är där jag är. Dels den vanliga ursäkten, anlag. Sen en annan ursäkt som jag är ganska ensam om dvs Ulserös Colit. Dom flesta med denna sjukdom ser ut som spjälsnören men inte Erik inte, han kompenserar sin snabba mattransport genom kroppen med ännu mer mat, mycket mycket mer mat.
Stress och ensamarbete står resten för.
Annars är allt bara bra.
Känner mig som en kung varje kväll jag lägger mig och inte har förbrukat mer point än jag för och det är varje kväll sen förrförra måndagen.
Har inget maniskt behov efter socker längre vilket är såå sköönt.
Tjilivippen på er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vad skönt Erik! Du är beundransvärd!! Antar att resten av familjen oxå kör detta race... Det är liksom LITE lättare, när man är fler. Man kan tävla lite sinsemellan och man kan ju inte tavla sig inför de andra....
Kramen svärmora
Bra jobbat!
Stina. Här tävlas inget utan bara trivsel vikten infinner sig. Vill välja kläder i stället för att kläderna väljer mig:-)
Malin. Tack:)
Har faktiskt tappat sötsuget OCKSÅ numera, skitskönt.. Är aldrig sugen längre, förut var jag jämt sugen..
nice blog
Skicka en kommentar