Idag kl 11 dog hunden kevin..
Kevin var en familjemedlem, en vän och en underbar personlighet.
Givetvis går det inte att jämföra med mina föräldrars död, det är på ett annat plan, på ett annat sätt.
Att se honom dö var att både hemskt och skönt samtidigt. På slutet var han så risig så han kunde inte hålla tätt, hade svårt att bajsa och kom knappt in genom dörren för trappan var för brant och bakdelen bar inte..
Vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag, eller snarare vi kommer aldrig mer att ha en hund som Kevin. Mina föräldrar hade Buster och dom fick aldrig mer en hund som honom, pappa antydde ibland att kevin nästan fyllde hans skor, men bara nästan..
Älskade hund, om vi bara hade haft en avkomma men det har vi inte så vi får hitta en annan vovve som kan bli en annan underbar varelse, och kanske kanske kommer den att gilla katter men det får vänta ett tag.
Nu är det slut med sjuklingar, gamlingar,djur som människor som är i livets slutskede så jag hoppas verkligen att denna tomhet man känner kommer att hålla sig bort i många år framöver.
God natt
fredag 14 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Känner med er.
Åh, vad ledsamt... Kevin har liksom funnits med alltid. Håller med dig, nu får det vara slut på alla sorgligheter för ett långt tag framåt!
Skicka en kommentar