I två år har jag och min fru med hjälp av några vänner byggt vårt drömhus.
På två år händer mycket.. sommaren 2006 dog min mamma, det var oerhört jobbigt hon var navet i familjen och den som alltid såg hur jag mådde. I torsdag dog pappa, gick jätte fort och vi han inte säga hej då. Vi han inte ens in till sjukhuset. Papppa var min själfrände i så mycket.. jobb syn på familjen. Vi hade många gemensamma bekanta i den lilla krets av mäniskor som rör sig i våran branch.
Att skjuta upp saker....
Min värld har kretsat runt husbygget, många sena kvällar och många tidiga mornar. Frågar någon om jag skall med och ta en öl har svaret varit "när huset är klart då" !!! Jag hade lovat pappa att så fort vi flyttar in så kan vi åka till en skoaffär i stockholm som har skor i hans storlekar... Vi flyttade in i helgen.. Skjut inte upp saker
Mamma ville bo hos oss, eller rättare sagt i lillstugan.. Hon kom aldrig hem från sjukhuset men hennes önskan finns kvar i mina tankar.
Pappa kände sig ivägen när han hälsade på pga att vi hela tiden byggde men det var han aldrig, tänkte att han skulle få vara en del av gården när vi flyttade in, hjälpa till lite där han kunde med sina onda ben... Vi flyttade in i helgen skjut inte upp saker
Många födelsedagar har jag missat, dom jag tänker mest på är Oskar, Denise och Lukas som alla är barn.. Nu tänker jag mycket på dom och att jag kunde väl för tusan ha ägnat en timme i var på att åka och fika.. Men jag tänkte "när vi flyttat in i huset då" !!!!
Vi flyttade in i helgen.. skjut inte upp saker
Jag älskar vårat hus, det är det som fått mig att skjuta på saker. Sitter i kontoret och tittar ut över stallbacken, ser hästarna i hagen, ser Jullan fösa undan dom andra från den bästa krubban..
Jag ser bilarna och traktorn... Och Pappas moped som står här för att inte bli stulen.... Skjut inte upp saker.
Nu skall jag åka och hämta lite produkter till mitt arbete, där jobbar en fd gemensam arbetskambrat till pappa och mig, han kommer att säga.. Hur är det med gubben då??
Har tänkt länge att Pappa skulle följa med dit.. Skjut inte upp saker...
Mamma Pappa... jag saknar er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Gripande berättelse Erik, och jättebra skrivet.
Tack Patric
Förstår precis hur du känner det. Och där har vi vår styrka, Erik. Vi är flera som känner likadant och kan stötta och trösta varandra!
Förstår även hur du känner dig med dåligt samvete över saker och ting. Jag har ständigt dåligt samvete över något. Bl a över att jag inte har varit hos er så mycket och sett hur det går framåt med husbygget!
Erik, jag tror (eller vet!) att alla i familjen vet vad vi tycker och känner för varandra. Vi har alltid varandra även om vi missar några födelsedagar här och där.
Nu måste vi vårda minnnena av mormor och morfar och föra deras berättelser och alla våra minnen vidare till våra barn.
Men dom kommer alltid fattas oss.
Vi ses snart!
Ha inte dåligt samvete, Vi dras alla med våra måsten. Det är livet. Anneli och Susanne
Skicka en kommentar