Idag var jag ner och lyssnade på Johan och Annika när dom repade på låtar för pappas begravning. Johan är en fantastisk man som dessutom spelar underbart, annika sjunger så himla vackert, tack snälla ni för att ni ställer upp. När jag kom upp så spelade dom What a wonderful world (kan inte stava) och jag fick jätte långa tårar i ögonen. Susanne kom upp en stund senare när dom spelade Visa vid vindens ängar och då var det hennes tur. Har i bilen den CD bror och jag spelade in i lördags för att lyssna på när vi går runt kistan, många tårar blir det..
Begravning på fredag, en dag jag önskat vore mins tio år fram i tiden. Är inte det minsta nervös eller så bara JÄTTE ledsen, känns som någon sitter på bröstet och vill inte kliva av.
Musiken som är en röd tråd genom mitt liv är starkare än den vart på mycket länge, känner för att spela hela dagarna men ändå är jag totalt främmande för att ta beslutet att plocka fram gitarren.
Känns jobbigt att fylla år en sådan här dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Känns fel att skriva det men,Grattis Erik på födelsedagen
Ja, fy tusan.. Begravningen kommer inte bli lätt.. :-(
Just med musiken blir det extra känsloladdat eftersom den betydde så mycket för morfar. Och betyder mycket för oss alla.
Vet inte om jag orkar åka ut ikväll och lyssna på Johan och Annika.. Samtidigt kan det vara bra att vara lite förberedd på vad som komma skall.
Vi beklagar din pappas bortgång, vi läste annonsen i DN. Jag förstår hur du känner det. Vi tänker på er.
Närmsta Bennarbygrannen m fam
Tack ska ni ha, det betyder mycket från er som varit med om det oxå.
Skicka en kommentar