Ett år av saknad

Hår som står åt alla håll och i skogen, det är så jag minns pappa

Idag för ett år sedan ringde Mattias och sa att pappa åkt in med ambulans till Akademiska sjukhuset.

Idag är det precis ett år sedan pappa dog.

Man tycker att man ska ha kommit över det men det har inte jag gjort, ofta ofta tänker jag på pappa och saknar hans hesa stämma och hans negativa inlägg i vardagen.

Inte så att pappa var bara negativ, han var skämtsam och kul att ha att göra med men efter mammas bortgång 2006 så var det inte lika kul att leva för honom.

När jag tänker tillbaka på mamma så kommer jag på att under många många år hade hon ett eller ett par dödsdomar över sig, en gång, kommer inte ihåg året men det var den 20:e maj för Johanna och pappa fyller år då så satt vi i sorg hemma för mamma skulle dö. Rätt som det var så ringde telefonen (vi var alla i föräldrahemmet då) och så var det mamma, dom hade öppnat upp runt hjärtat via ljumsken så det var fitt for fight igen.

När mamma dog var jag förbered och hade väntat och sörjt henne länge.

Litet minne från hennes sista dagar var när jag hade natt vaket och jag lät bli att säga till om mera morfin..Mamma hade bett mig om det. Jag frågade om hon hade ont och ville har mera morfin men hon svarade att visst hade hon ont men inte på det sättet.

När pappa dog var jag och alla andra helt oförberedda, han bara dog, en kroppspulsåder brast.

Jag saknar dom båda men mest ont gör det efter pappa, han var så ensam¨på slutet, även om vi syskon och barnbarn hälsade på och han kom och hälsade på så lyste liksom ensamheten om honom.

Han dog ensam på sjukhuset för personalen sa aldrig, inte ens när vi kom in och han var redan död att det var allvarlig. Vi fick vänta länge innan en läkare kom och talade om vad som hänt. Det var som på film "vi gjorde allt vi kunde men det gick inte att rädda honom".

Jag önskar ibland att jag vore liten och båda var kvar i livet..

Jag tror dom båda hade ett bra liv och att dom inte ångrade något.

Jag hoppas att pappa inte var rädd på slutet och att om det finns något liv efter detta så hoppas jag att dom har det bra..

Kanske att om ett år har sorgearbetet kommit så lågt att jag kan sluta bli ledsen när jag tänker på mamma och pappa.

Leta gärna upp min första bloggning, det var dagarna efter pappa dog..